Nyklippt gräsmatta på kanelbullens dag.
Idag gjorde jag efter över en månads ignorerande av gräsmattan i Riddarhyttan slag i saken och klippte ned den till en lagom låg nivå. Fastän den var oroväckande lång på sina ställen var kniven fortfarande tillräckligt skarp efter vinterns service för att förvandla gräset till något mera finfördelat. Jag behövde inte ens sänka hastigheten på framdrivningen, något som annars brukar vara nödvändigt när gräset har fått växa för länge. När vädret dessutom är riktig brittsommar så man kan arbeta iklädd halmhatt, shorts och t-shirt är det nästan ett nöje att klippa gräs. Få se om jag behöver ta fram klipparen någon mer gång i år? Kallare väder skall vara på gång, sägs det. Fast det får gärna vara så här oktober ut.
Jag skall i vilket fall som helst demontera kniven och lämna den till El-man för en skärpning. Det finns ingen anledning att köra omkring med en slö kniv på klipparen, det skapar bara irritation. Alldeles i onödan, dessutom. Nu återstår att klippa ner spirean som börjat bli lite brun (och några andra ettåriga växter, pion, vallmo, flox etc) innan trädgården får anses vara redo för vintervila.