För några år sedan (2016 närmare bestämt) följde det med en serietidning med Harley Quinn i huvudrollen i en så kallad "Loot Crate" (alltså en låda med hemligt innehåll som man kan prenumerera på om man gillar dyra överraskningar) och visserligen återtrycktes den i den 5:e samlingsvolymen av serien, men när Amanda Conner och Jimmy Palmiotti meddelade att man ämnade lämna över rollen som författare till andra krafter passade man också på att berätta att man expanderat denna historia med 18 nytecknade sidor av Amanda som en avskedspresent till sina läsare. Resultatet är den mest underhållande serie jag läst hittills i år:
Be Careful What You Wish For, Harley Quinn #1
Redan omslaget där fröken Quinzel håller i en mystisk flaska med ett ansiktsuttryck som andas lika delar förväntan och okynne medan hennes vänner i bakgrunden representerar allt från uppgivenhet till förtvivlan och rent ogillande anger tonen, och jag kan intyga att vad som som finns innanför pärmarna inte på något sätt gör läsaren besviken - tvärtom!
Be Careful What You Wish For, Harley Quinn - sidan 1.
Allting tar sin början när Harley kopplar av på Coney Islands badstrand tillsammans med sina vänner, men får sin (som hon själv uttrycker det) "bounniful behind" punkterad av en kanyl som tillsammans med annat avskräde, allt kärleksfullt återgett i detalj av Conner, flyter omkring i badvattnet. Sålunda uppmärksammad på nedskräpningsproblemet tar Harley på sitt vanliga resoluta men kanske något överdrivna sätt tag i det, med resultatet att hon med hjälp av en granatkastare råkar sänka ett av de fartyg som ansvarar för spridningen av avskräde och så när strukit med på kuppen om inte Power Girl råkat passera och dragit upp både Harley och lastfartyget på land.
Harley fick emellertid med sig en tjusig flaska ur havsdjupet, och när hon efter mycken möda lyckats dra korken ur den visar det sig att där inne bor en av universums tre (enligt honom själv) kända andar, Jimm Salabim. Som alla andar i världslitteraturen kan han uppfylla sin befriares önskningar, men i fallet med Jimm Salabim så är "haken" (eller vad men skall kalla det) att det inte finns någon begränsning för hur många önskningar man får ha - han ordnar allt. Precis vad en flicka med livlig fantasi och obefintlig impulskontroll behöver - inte! När detta gått upp för Harley börjar hon med att önska sig ett dussin kebabspett och därefter blir hon djärvare och efterfrågar "shammams" som Power Girl:
Be Careful What You Wish For, Harley Quinn - sidan 9.
Somliga straffar gud genast - eller hur man skall uttrycka det. Harley låter sig dock inte nedslås utan fortsätter i rask takt med att önska att Jokern skulle vara trevligare och känsligare så skulle de kunna fortsätta dejta (det går naturligtvis åt skogen), att hon är medlem i Lagens Väktare (de gillar inte att hon skjuter skallen av Lex Luthor utan sätter henne i arresten), och att hon skall kunna tala med djuren som någon annan Doctor Dolittle. Det slutar med en mindre kat(t)astrof:
Be Careful What You Wish For, Harley Quinn - sidan 21.
Märk här att Harley tack vare att hennes önskningar är obegränsade alltid kan återställa ordningen med att gasta "Un-wish". Det kommer väldigt väl till pass när hon önskar sig tillbaka till förhistorisk tid för att befolka jorden med sin avbild efter att ha kommenderat fram en manlig version av sig själv. Tyvärr gick hon inte så bra ihop med denna utan det blev bråk nästan direkt. Inte heller när hon önskade sig tillbaka till baby-stadiet för att bli omhändertagen av sin mamma blev hon nöjd, bara påmind om vilken dålig mor hon hade (å andra sidan excellerar den episoden i gröna spyor och bajsblöjor). Hon hinner också med ett misslyckat försök att göra film av sitt liv i Hollywood. Till sist önskar hon att hon var osynlig under Lagens Väktares årsmöte:
Be Careful What You Wish For, Harley Quinn - sidan 32.
Här har Harley avsagt sig alla ambitioner att använda sina önskningar till att göra gott - det är bara bus för hela slanten. Hon undkommer med nöd och näppe från detta och när hon sen misslyckas med ytterligare ett tiotal önskningar får hon nog och önskar att Jimm Salabim inte längre skall ha några extraordinera krafter. Hon inser så klart sitt misstag, men då är det försent! Anden är en helt vanlig person. Och dessutom ensam och utan vänner. Harley ställer därför till med ett stort partaj så att han inte skall känna sig ledsen - hon är ju inte elak, bara lite obalanserad, och vill alla väl. Efter festen uppdagas det att de kebabspett som Jimm Salabim lagar till på egen hand utan magi är vida överlägsna de som han trollade fram i historiens inledning så Harley lovar att se till att skaffa honom arbete som kock. Slutet gott, allting gott - eller?
Det här är inget annat än en pikaresk i serieform - och en bra sådan. Conner och Palmiotti låter Harley genom sina önskningar uppträda i många olika miljöer och interagera med ett stort persongalleri. Samtidigt tvingas hon tugga i sig den ena moralkakan efter den andra med ett oerhört underhållande resultat. Som tidigare nämnts är Harley inte ond, hon bara handlar väldigt överilat och enkelspårigt ibland. Aldrig har väl hennes släktskap med Pippi Långstrump framgått lika tydligt som det gör här. Det är också alldeles uppenbart att författarparet haft vansinningt roligt när de hittade på den här historien, och tillsammans med Conners underbara teckningar blir det en visuell farskarusell med en ibland väldigt hög äckelfaktor. Vad jag förstått kommer de flesta skämten i serien om kroppsfunktioner från hennes huvud.
Det är naturligtvis en bagatell - men mycket välgjord. Och ibland glömmer man bort att läsa serier bara för att bli road och få dra lite på smilbanden. Be Careful What You Wish For, Harley Quinnär en sådan serie. Och ett väldigt värdigt farväl från Amanda och Jimmy, både till figuren Harley Quinn som under deras föräldraskap äntligen fick bli vuxen (men bara nästan) och till deras stora läsekrets som under fyra år haft förmånen och nöjet att få avnjuta deras alster.