Vaknade i soffan i någorlunda normal tid (fast det i mitt huvud var sen eftermiddag). Lars kände för att äta ute idag, så när vi gjort oss hyfsat presentabla stegade vi iväg i riktning mot Oakland Grill på Franklin Street. Redan förra året övertygade Lars mig om att detta var ett frukostställe värt en omväg (att detta inte behövs är ju ännu bättre) och dagens ”Huevos el Diablo” gjorde inget för att ändra på detta. När vi kom dit tolkade vi folket som hängde på trottoaren som väntande i kö till brunchen, men när Lars stack in huvudet innanför dörren för att få detta bekräftat visade det sig vara ett felaktigt antagande och vi blev genast anvisade ett bord.
Oakland Grill.
På grund av torkan har man slutat att ställa fram vatten utan att gästerna ber om det, så jag tog en apelsinjuice till mina ägg vilka serverades som röra med tärnad stark korv, lök, avokado och svamp. Tillbehör i form av tortillas och svarta bönor i skål kom också in tillsammans med min tallrik. Jag lät mig väl smaka och tog sen hand om notan.
Bicycle Coffee. Min latte i förgrunden.
Lars hade druckit kaffe till sin Denver-omelett, men jag ville ha en ”gourmetkaffe” ovanpå frukosten, och då det finns fler kafferosterier än Blue Bottle i närheten spatserade vi den korta biten till Bicycle Coffee på 2nd Street och jag inhandlade en latte som jag sen njöt av på vägen hem. Mycket god, kanske bättre än Blue Bottle och i klass med World Ground Coffee. Namnet ”Bicycle Coffee” kommer sig av att de i den politiska korrekthetens namn levererar sitt kaffe till kunderna medelst cykelbud. Et vällovligt initiativ som dock antagligen begränsar deras möjligheter till expansion.
Därefter ägnade jag den närmsta tiden åt att öppna paketet från Gisèle Lagacé som hon skickat till Lars (för att spara porto) och som skulle innehålla originalen till Archie #636, ”Reversedale”-historien där Sabrinas katt Salem trollar så att invånarna i Riverdale byter kön rätt över hela linjen. Jodå, originalen fanns där precis som väntat och ett tryck av rockbandet Zii & the Troublemakers Gisèle tecknat och som jag passat på att beställa av henne samtidigt. Vad jag däremot inte räknat med var att hon formligen gödslat innehållet med ett extra ex av rockbandstrycket (signerat) och flera andra tryck och bilder i mindre format, klistermärken och bokmärken. Och som kronan på verket ett porträtt av Sabrina the Teenage Witch tecknat enkom för mig. Jag blev helt överväldigad av denna välvilja från Gisèles sida och såg till att twittra iväg en bild på mig hållande i originalen och skissen tillsammans med ett meddelande om hur glad jag var åt detta.
Jack Londons förmodade stuga med hund, sen Sportbaren Plank.
Nästa hållpunkt på programmet denna dag var att Lars ville gå till sportbaren Plank vid Jack London Square och sitta på deras uteservering och se finalen i fotbolls-VM för damer. USA hade gått till final och skulle möta Japan, och det trodde han kunde bli kul. Men man kan inte se fotbollsmatcher på fastande mage så vi stannade först vid Subway-filialen vid Jack London Square där jag ordnade en skinkmacka med tomat, oliver och inlagd gurka tillsammans med en ”liten” Dr Pepper åt mig medan Lars såg till att få en tonfisksallad tillredd. Dessa inmundigades sen sittande på en soffa nära vattnet och statyn av Jack London själv (blåsigt). Styrkta på detta vis knatade vi bort till Planks där vi först satte oss ner vid en övergiven del av bardisken med rejäla reflexer i den närmsta TV-skärmen och Lars beställde öl åt sig och cider åt mig, men sen blev det ett bort ledigt med bättre vy och vi förflyttade oss dit.
Stämningen var avslappnad men förväntansfull och åtminstone en person vid bordet hade tagit med sig en flagga att vifta med. Matchen blev något av en antiklimax eftersom bollen verkligen rullade amerikanskornas väg denna gång och de efter första halvlek ledde med 4-1. Det hade dock varit trevligt för alla patriotiska fans som nu fått anledning att jubla ordentligt. Och med tanke på hur det japanska landslaget spelat så var ledningen välförtjänt.
Gångbron över järnvägen.
Vi tyckte emellertid att vi fått se tillräckligt och drog oss tillbaka till Lars residens för han ansåg att jag behövde se några avsnitt av TV-serien Rick & Morty (löst baserad på figurer ur Tillbaka till framtiden) som han gillar väldigt mycket. Vägen dit gick via gångbron över järnvägen och från den såg man stora delar av de ”turistiga” delarna av Oakland. Det var säkert även bra motion då trapporna upp och ner var flera våningar höga. (Hiss? Vad är det?)
Lars med katt i TV-soffan.
Jag kan intyga att Rick & Morty levde upp till hypen. Däremellan ville jag se ett avsnitt av Family Guy (där Peter Griffin blir besatt av sången ”Surfin’ Bird” av The Trashmen) och vi avslutade sen med det alldeles pinfärska tredje avsnittet av andra säsongen av True Detective. Inte mycket mer av värde hände denna söndag, och jag var dessutom fortfarande trött av jetlagen. Den påverkar fastän jag rest åt ”rätt” håll.
Vackert patinerad Lincoln Mk IV på vägen tillbaka från Jack London Square.
Om man klickar på bilderna förstoras de. Fler bilder finns här.