Lars värmesäkrar lägenheten under de tidiga morgontimmarna i Oakland.
Väderprognoserna hade talat om högre temperaturer under måndagen, så redan klockan sex fick jag hjälpa Lars bära upp några lagom tunga cementplattor på taket för att där använda dem till att förankra de aluminiserade presenningar som han använder för att reflektera bort solens strålar och på detta vis slippa få lägenheten förvandlad till en bakugn.
Efter denna insats värmde vi var sin kopp kaffe i mikron och började göra upp planer för frukost. Lars ansåg att denna borde inmundigas i Sausalito, gärna med havsutsikt över bukten, och eftersom mina erfarenheter av Marin County inskränker sig till parkeringsplatsen vid Golden Gate-brons norra del tillstyrkte jag naturligtvis detta förslag.
På väg över San Rafael-bron och till höger San Quentin-fängelset.
Kvart i tio befann vi oss på väg upp på motorvägen och körde sen norrut över San Rafael-bron där man kan se San Quentin-fängelset på vänster hand när man lämnar den. När vi ändå var i krokarna såg vi till att beundra utsikten över Golden Gate-bron och San Francisco från två utsiktsplatser. Parkering är det nämligen ont om (fast det var måndag) så vi fick ställa oss där det fanns utrymme ledigt. Även om det var lite disigt (lätt hänt i denna del av världen) så är det en imponerande vy.
Lars spanar ut över Golden Gate och San Francisco.
I Sausalito var det däremot ingen brist på parkeringsplatser, men man visste att ta bra betalt. Tio i elva hade vi ställt ifrån oss Lars Subaru och var redo att leta rätt på en lämplig restaurang för vår något sena frukost. I detta ärende spankulerade vi huvudgatan Bridgeway norrut och det visade sig att det inte var helt enkelt att hitta något näringsställe som såg förtroendeingivande ut. Efter vägen blev vi också vittnen till efterspelet av en olycka där av allt att döma ett barn kickat ut en boll i gatan som då träffat en kvinnlig cyklist med omkullkörning som följd. Både polis och räddningstjänst var på plats så allt verkade vara under kontroll.
Brandkåren rycker ut. I höger bild näringsstället Taste of Rome.
Cyklisterna är för övrigt mycket talrika i Marin County, det verkar som det är ett populärt utflyktsmål både för lokalbefolkning och turister. När vi kommit en bit på väg gick vi in på något som hette Lighthouse Cafe, men då vi där möttes av beskedet att väntetiden för ett bord skulle vara 10-15 minuter gav vi upp och gick tillbaka till en italiensk restaurang vid namn Taste of Rome som också serverade frukost. När vi korsade Bridgeway lade jag märke till ett ställ med orange flaggor som det var meningen att man skulle vifta med medan man gick på övergångsstället och sen återbörda i motsvarande ställ på andra sidan gatan. Underliga seder.
Då Taste of Rome inte hade någon direktkontakt med havet trots att den är situerad på sjösidan av Bridgeway, genomdrev jag att vi skulle äta inomhus. Här beställde man vid disken, och jag tog en westernomelett och en apelsinjuice. Portionen var tämligen snålt tilltagen i förhållande till priset, men smaken var det inget fel på. Och jag fick överta Lars rostade bröd så jag behövde inte gå hungrig från bordet.
Vy från Sausalito. Alcatraz i bakgrunden.
När vi avslutat frukosten återvände vi till parkeringen för att Lars skulle köra tillbaka till Oakland. Själv gick jag längs Bridgeway tills den övergick i Richardson Street och kunde konstatera att Sausalito är som alla andra gamla fiskelägen som kommit upp sig här i världen: En blandning av exklusiv shopping, typiska turistfällerestauranger och dyra hotell med strandläge. Jag blev färdig med detta ganska snart, och övergick till att utspionera när nästa färja till San Francisco skulle gå. Detta inträffade fem över ett, och då hade jag skaffat biljett (jag hade kunnat sköta biljettautomaten på egen hand, men om nu färjebolaget tillhandahåller assistans kan man lika gärna låta henne sköta sitt jobb) och satt på en bänk på fartygets fördäck.
Huvudgatan i Sausalito och ombordstigning på färja.
Golden Gate-bron från sjösidan och Pier 39, Fisherman's Wharf.
Innan vi skulle anlöpa Fisherman’s Wharf gjorde dock färjan en avstickare till Tiburon som såg om möjligt ännu exklusivare ut än Sausalito. Färden till San Francisco bjöd på utmärkta vyer över både Golden Gate-bron och fängelseön Alcatraz. Det var viss sjögång, så det var precis lagom spännande när man skulle stå upp eller förflytta sig, men knappt 50 minuter efter avgången lade färjan till vid pir 39 och jag kunde trampa fast mark igen.
Washington Square och Dante Building.
Jag kände inte för att titta på fler turister idag, utan började gå Powell Street söderut. Denna gata tog mig förbi en Good Will-filial som jag naturligtvis måste besöka, men utbudet var inget att skryta med så jag stannade bara några minuter. En kvart senare hade jag tagit mig till Washington Square som jag rundade medurs. Det tog mig förbi den från filmen Dirty Harry kända Dante Building där man för länge sen tröttnat på tokstollar som vill ta sig upp på taket för att se var Scorpio låg och siktade på folk med sitt gevär. Jag försökte alltså inte ens, utan nöjde mig med att betrakta den från gatunivån.
Milkshake mixas hos Alimento Delicatessen.
Jag hade också begåvats med visst skrik i magen, så en lättare lunch kände vara på sin plats. Sedan tidigare vet jag att en av San Franciscos bästa milkshakes mixas på Alimento Delicatessen längre ner på Columbus Avenue och även denna gång infriades mina förväntningar av den trevlige herrn bakom disken. Han visste definitivt vad han gjorde. Fastän det nog är den dyraste milkshaken jag vet om, betraktar jag den ändå som prisvärd. Så god är den! Krämig och homogen i konsistensen utan minsta antydan till iskristaller och med Alimentos hemgjorda extra mörka chokladglass som bas. Mums!
The Transamerica Building sedd norrifrån i korsningen Stockton/Green Street.
När jag sörplat i mig min milkshake under en lång paus på en soffa i Union Square, fortsatte jag Stockton Street söderut. Jag passerade John’s Grill på tvärgatan Ellis’ Street men tog sen av på Market Streetåt sydväst, för jag hade tänkt hinna med ett besök på den stora Good Will-filialen i korsningen Mission/12:e gatan. Där fanns inget jag ville ha, så det mest minnesvärda som inträffade var att jag blev vittne till hur en kvinnlig ”kund” som uppenbart försökt snatta något i provrummet blev avhyst medan hon med hög röst kallade säkerhetsvakten för allehanda nedsättande epitet.
Närmsta BART är den på Market vid Civic Center så jag gick dit och tog första tåg österut till Lake Merritt Station. När jag klev ut på 8:e gatan i Oakland var klockan tio i fem, och det var fortfarande osedvanligt varmt ute. Jag kunde inte avgöra om presenningarna förbättrat temperaturen i Lars residens, men själv var han sugen på att gå och sitta på en uteservering medan solen gick ned.
Lars på väg till Nation's Giant Hamburger.
Sålunda begav vi oss iväg till Plank där jag denna gång fick den cider jag borde ha blivit serverad vid vårt senaste besök. Jag berättade om dagens vedermödor och Lars verkade nöjd med att på detta sätt vidgat mina vyer till att omfatta också Marin Countys sydligare delar. Han protesterade inte när jag föreslog middag på hamburgare hos Nation’s på Broadway (där serverar man gärna den mellan salladsblad istället för bröd), utan strax före halv sju gick vi dit. Jag beställde chiliburgaren och Lars som sagt det som kallas ”protein style”. Min burgare var helt dränkt i en mycket god chili con carne med det övre brödet skuret i två bitar och upplagt på sidorna. Det här är definitivt en av de bättre burgarna som serveras på någon snabbmatsrestaurang jag varit på. Humant prissatt dessutom! Som vanligt hade jag inte plats för en bit av deras berömda pajer. Kanske en annan gång?
Resten av kvällen fördrevs med de avslutande avsnitten av Fleabag, där allt fick sin förklaring men på ett ganska sorgligt sätt. Att vara ute på språng hela dagen kombinerat med den rejäla middagen hade gjort mig ganska matt, så jag hade inga problem med att somna in förhållandevis tidigt.
Resten av kvällen fördrevs med de avslutande avsnitten av Fleabag, där allt fick sin förklaring men på ett ganska sorgligt sätt. Att vara ute på språng hela dagen kombinerat med den rejäla middagen hade gjort mig ganska matt, så jag hade inga problem med att somna in förhållandevis tidigt.
Klicka på bilderna för att se större versioner av dem i detta album.