Efter dusch och fyra svep med rakhyveln loggade jag in på mitt PayPal-konto for att ordna med betalningen till Terry Dodson. Det borde bara vara en formalitet, tyckte jag. Men det tyckte inte PayPal, utan när systemet kände av att det inte var från min vanliga IP-adress som inloggningen skett krävde man extra verifiering med engångskod. Det skulle i vanliga fall gått alldeles utmärkt, men nu var det så att inget av de telefonnummer som jag angivit för detta ändamål gick till någon av de telefoner jag tagit med på resan. Några pengar gick alltså inte att föra över, och kundtjänsten i Sverige hade vanlig kontorstid och svarade förstås inte på samtal. Grr.
Terry Dodson med sida från Red One nummer 3.
Detta försenade min frukost (även idag utökad med ett kladdigt bakverk som sköljdes ner med ett extra mjölkglas) en halvtimma, och inte förrän tjugo över nio var jag på väg till busshållplatsen. Bussen höll dock sina tider, så jag var framme tio över tio och gick då direkt till Terry Dodson för att förklara varför han inte hade fått in några monetära medel på sitt PayPal-konto. Jag tyckte det hela var ytterst pinsamt, men Terry skrattade bort mitt dilemma och tyckte att jag kunde ta sidan nu och betala när jag kommit hem. Visserligen är det smickrande att Terry har ett sådant förtroende för mig och min kreditvärdighet, men det skulle inte känts rätt att göra på det viset. Räddningen blev Terrys montergranne Aaron Lopresti som hade modernare utrustning för betalning tillgänglig via sin smartphone. Så jag fick betala till honom så skulle han skicka vidare pengarna till Terry. Detta hade också bonusen att jag släpp PayPals överföringsavgifter vilket var nästan lika mycket som bankomatens växlingsavgift. Terry var glad att sidan kom i goda händer och poserade med den efter att ha signerat den i marginalen. Jag skulle vilja ha hans tuschande hustru Rachels namn på den också, men då får jag släpa med sidan ett annat år när hon behagar närvara.
Image Comics signeringsavdelning söndag förmiddag.
När affären var klar hastade jag bort till David Grisez bland leksakerna för att skryta med mitt nya inköp, och han lät sig imponeras av vad jag fått fatt i. Om jag minns rätt yttrade han något om ”Impeccable sequential storytelling!” när han fick se det. Och det mådde jag ju bra av förstås! Som vanligt hade han kört Don Rosa till flyget innan allt öppnade, men i år hade tydligen Don fått en senare flygning till Kentucky så han skulle bli sittande på flygplatsen några timmar. Dave trodde dock inte att det skulle gå någon nöd på honom.
Under söndagsförmiddagen är det läge att gå runt och ta en titt om det är nedsatta priser på sådant man kanske tidigare har tvekat om att köpa, och det ägnade jag mig åt under ett par timmar. Tyvärr har det blivit ovanligare på senare år att priserna sänks, men hoppet lever ju alltid. I golden age-avdelningen stannade jag ett tag hos Tomorrow's Treasures som det brukar gå att fynda hos, men i år kändes det ganska utplockat i buntarna med tidningar i de lägre prisklasserna. Samma sak hos handlarna med serieoriginal, inget som direkt skrek ”köp mig” detta år, men det är alltid trevligt att kunna se och känna på sidor som ligger helt utanför mina ekonomiska ramar.
Cosplay på söndagen.
Frågan är hur länge priserna kan hålla sig på denna nivå? Jag tycker att den siste idioten snart måste vara född, men så blir det ju så gott som aldrig. Att hänga i de här delarna av lokalen hade dessutom det goda med sig att trängseln var hanterbar. Jag kan nämligen inte påminna mig om när det senast varit så här packat med folk på golvet. För första gången tänkte jag på vad som kunde hända om brandlarmet skulle gå eller någon annat panikskapande inträffa, och det var inte trevligt. Jag var inte ensam om detta, utan andra jag träffade påpekade samma sak. Möjligen kan det ha något att göra med att många flerdagarsbesökare nu skulle handla allt de hoppat över tidigare, men det är bara spekulationer. Trots trängseln lyckades jag idag få en bild på den replika av R2D2 som finns utställd i Star Wars-montern och som alltid drar mycket folk.
R2D2-replika i Star Wars-montern.
Robin och jag hade gjort upp om att träffas halv ett för att gå till Ciné Café och köpa en smörgåslunch, så när klockan blivit så mycket sammanstrålade vi hos IDW som är en bra mötesplats, lite som Bud Plant var på 90-talet (I år hade Bud på egen begäran downsizat till ett bord i small press area, fjärran från den med dåtida mått mätt gigantiska monter han haft på den tiden) och avtågade mot övergångsstället till 5:e avenyn. När vi kom fram till Ciné Café var kön minst lika lång som under gårdagen, men nu visste vi vad vi ville ha så beställningen gick fort.
Ciné Café, 412 K Street.
Rågbrödet var dock slut, men i dess ställe blev vi rekommenderade något som hette ”squaw-bread” (knappast politiskt korrekt i dessa dagar) och som herrn i kassan garanterade att vi skulle tycka om. Väntetiden medan våra mackor gjordes klara förflöt snabbt (mycket intressant folk i rörelse här) och sen gick vi tillbaka till conventioncentret och installerade oss vid ett bord i pro-loungen. Jodå, squaw-brödet var inte dumt. Jag tyckte att det verkade bekant och gjorde senare en sökning efter det på webben, och då visade det sig att det var ett bröd som tagits till amerika av tyska invandrare. Släktskapet med både pumpernickel och kavring var uppenbart, för normalt är inte mörkt rågbröd så här sött i USA. När vi var klara med vår lunch hade klockan blivit halv två och min nästa planerade aktivitet var Mark Evaniers”Cover Story”-panel i rum 25ABC vid två, så Robin och jag tog farväl här och hastade vidare var och en till sitt.
Förberedelser inför Cover Story. Henderson, Evanier, Grell, Chin, Adams.
Medan deltagarna i denna (Erica Henderson, Joyce Chin, Art Adams, Mike Grell och Joe Staton) anlände och gjorde sig redo för utfrågningen de skulle utsättas för passade jag på att visa Joe vad Fernando Ruizåstadkommit med hans kommission. Han blev mycket glad och imponerad av resultatet och fick mig att lova att framföra hans gillande till Fernando.
Erica Henderson, Arthur Adams, Joyce Chin och Joe Staton.
Panelen förflöt sen enligt gängse mönster, men det är ibland väldigt uppenbart att en del omslag inte lämnat några bestående intryck hos upphovsmännen. Mest vältalig var Joyce Chin som hade en hel del att säga om sina omslag, samt Mike Grell som tydligen aldrig försitter chansen att dra en bra historia. Jag har fått intrycket att han i likhet med mig själv ibland berättar ”110% av sanningen” för att få dem att framstå som ännu roligare/chockerande/spännande. Underhållande är det i vilket fall som helst. Joe Staton hade mest att säga om omslagen till E-Man och Green Lantern vilket inte är så förvånande då det är de seriefigurer han är mest förknippad med.
Joe Staton berättar om sina omslag.
Direkt efter att ”Cover Story” avslutats gick jag till Dan Parent och Fernando Ruiz för att rapportera Joe Statons superlativer. Det verkade Fernando tycka om. Han försäkrade mig också att det referensmaterial jag försett honom med inför skapandet av den kommission som utgjorde en del av min Kickstarter-bonus för nästa Die Kitty Die var just vad han behövde (och det lät ju betryggande). Sen sade vi hej då till varandra med en förhoppning om att ses igen ett kommande år. Jag tog också adjö av David Grisez som först nu kom sig för med att fråga hur det kommer sig att jag får biljett till Comic-con år efter år? Don Rosa hade ingen koll visade det sig, så jag upplyste honom om att jag försöker göra tillräckligt med jobb åt svenska serieförlag för att få min status som ”creative professional” var tredje år. Det tyckte han lät som ”the only way to go” och jag höll med honom. Jag sade också ”hej då” till Terry Dodson som även han hoppades på ett återseende nästa år. Han skulle i år till London Super Comic Convention i augusti (och där träffade min arbetskamrat Anna Möller honom) och arbetstiden var i övrigt intecknad för arbete med Adventure Man.
På väg till lobbyn. Mike Grell före mig i rulltrappan.
Avslutningsvis gick jag till Patrick och Shelly Block för att meddela att jag ämnade försvinna lite tidigare från Comic-con och på så vis undvika de värsta köerna till bussen. Ibland känns det som om det skulle gå snabbare att promenera de 8 kilometrarna till Point Loma när det stänger på söndagen. Tredje bussen brukar vara den som man hinner med. Jag såg till att visa upp min sida från Red One # 3 och önska lycka till med det fortsatta arbetet med Frostlings. För min del spelar det inte så stor roll när det är klart bara slutresultatet blir som de tänkt sig.
"I'm not bad, I am just drawn that way!"
På väg ut träffade jag en mycket illusorisk Jessica Rabbit i lobbyn, och det kunde ju vara ett passande slut på Comic-con detta år. Visserligen passerade det en del bra cosplay medan jag stod i busskön, men det är inte läge att stoppa någon och be om en bild på den platsen, lite för mycket folk i rörelse där. Jag var framme vid mitt hotell strax efter fyra och tog igen mig en stund på sängen innan jag såg till att det blev lite bilder från dagens övningar upplagde på twitter och serieforum. Sen gick jag till receptionen och bad dem att beställa en taxi tills i morgon så jag inte skulle missa mitt flyg och försäkrade mig om att jag inte hade några obetalda räkningar. Greg önskade mig välkommen tillbaka ett annat år.
Bussen kommer!
Sen hände inte så mycket mer än att jag försökte göra slut på de sockrade munkarna så de inte skulle förfaras, och med hjälp av den kvarvarande mängden Dr Pepper gick det vägen (jag sparade en till nästa morgon). Jag organiserade också mitt bagage så gott det gick för att inte behöva stressa nästa dag, och satt sen och surfade tills det var dags att gå till sängs. Fyra och en halv dag på Comic-con sätter sina spår så det var inte läge för nattmangling ikväll. På hela taget var jag nöjd med hur allt utfallit, även om jag velat ha mer tid för paneler och mindre tid i köerna. Men det var mitt eget fel och till ett annat år blir det definitivt en mindre mängd kulturgods medtagen.
Klicka på bilderna så blir de lite större. Fler bilder från Comic-con i San Diego finns i detta album.
Klicka på bilderna så blir de lite större. Fler bilder från Comic-con i San Diego finns i detta album.