Då serier av Don Rosa börjat tryta men man på Egmont vill fortsätta att ge ut tidningen fattades det beslut om att ersätta Rosa med längre serier av Carl Barks som inte gått i repris på länge, alternativt bara i exklusiva böcker och andra svårtillgängliga utgåvor. Parallellt fortsätter man att publicera de aldrig repriserade serierna av Tony Strobl med flera. I nummer 1 detta år var det "Mumiens ring", en tidig Barks från 1943 och den mycket underhållande "Ungarna och hjulångaren Pludrik" författad av Bob Gregory och med bild av Strobl och John Liggera. Som kuriosa kan nämnas att Joakim Gunnarsson fick återskapa de två rutor som tagits bort vid den svenska publiceringen 1961 för att ge plats åt resumén. Men det gjorde han så bra att ingen troligen kommer att märka skillnaden. Man införde också en sida redaktionellt textmaterial där nämnde Gunnarsson berättar om historien bakom serierna i varje nummer, "Ankist-extra".
I det nummer som nu är till försäljning, 2/2018, har man lyckats toppa denna lovande inledning:
Kalle Anka Extra 2/2018.
Omslaget pryds av den oljemålning Barks gjorde 1974, inspirerad av sin serie "Kalle Anka och flodens skräck" från 1946. Denna är också huvudnumret i tidningen, och min personliga åsikt är att det är den första längre serie där Barks hade hittat sitt personliga uttryck. Det är inte frågan om någon skattjakt eller räddningsaktion som hade varit de förevändningar Barks mestadels använt sig av tidigare när han skickat ut ankorna på längre äventyr, utan här är det äventyret självt, att åka nedför Ohio-floden till New Orleans som är ett självändamål. Sen utvecklar sig detta till en riktig rysare när man stöter på ett sjöodjur i floden och Knattarna får ta till allt sitt mod och uppfinningsrikedom för att klara skivan. Aldrig utgiven i serietidningsformat i Sverige tidigare.
Ankist-extra och titelsida.
Efter ett kort avbrott med en Långben-serie på två sidor drar nästa fantastiska historia igång:
Titelsida till "Kung Ogs järnsäng".
Det är "Kung Ogs järnsäng" från 1966 (i Kalle Anka 32-33/1967) som här får sin första repris på över 50 år. Och det är den värd! Manuset av Vic Lockman kännetecknas av hans vilda fantasi, torra humor och religiösa intresse som får fritt utlopp när Kalle, Jocke och Knattarna måste resa tillbaka till det gammeltestamentliga kungariket Bashan, 1400 år före Kristus, för att skaffa bevis för att titelns järnsäng verkligen tillhört Kung Og och då är värd en förmögenhet. Virtuost tecknat av Tony Strobl med tusch av Steve Steere. Jag har skrivit mera ingående om denna serie i Kalle Anka & C:o – Den kompletta årgången n:r 1967-04 och hänvisar den som är nyfiken och vill veta mera dit. Det är imponerande att Lockman och Strobl lyckas pressa in så mycket handling på endast 18 sidor utan att det känns det minsta krystat eller jäktat. Serieberättande på mycket hög nivå.
Till nästa nummer utlovas "Den gamla borgens hemlighet" som huvudserie så fortsätter redaktionen på det inslagna spåret kan det bli hur bra som helst!