Snödroppe mars 2018.
Efter en naturlig tveksamhet hade till sist snödroppen behagat visa sig när jag besökte Riddarhyttan igår. Att det tagit sin lilla tid har berott på att snötäcket varit tjockt ända in till husväggen detta år och då vill den naturligtvis stanna i jorden tills detta försvunnit. Hela rabatten var ännu inte snöfri, men tillräckligt mycket för att en del av snödroppen kommit upp och slagit ut. Ett välkommet vårtecken ett år när kylan inte vill släppa greppet om landet. Det finns hopp, även om det just nu verkar en aning tröstlöst.
Gul krokus mars 2018.
Lite längre ner mot husets västra gavel hade den gula krokusen tittat fram. Den visade sig faktiskt redan för en vecka sen och jag hade resignerat räknat med att den skulle vara uppäten av finkarna vid det här laget. De brukar tycka att det är mums med rabattens primörer! Men mot alla odds fanns den kvar, nu i fullt utslaget skick. Då börjar jag nu naturligtvis undra vad som hänt med gråsparvarna? Men troligen har de ett konstant flöde av kaloririka hampfrön vid mina grannars välförsedda fågelbord och har därför avstått från att äta krokusen. Till glädje för mig. Nu väntar jag på att den blå varianten skall titta fram ur jorden. Nästa vecka kanske?